Jag trodde.
Jag trodde min vackra dröm hade anlänt
Det värsta är att jag trodde att den var här för att stanna.
Hur kunde jag vara så dum?
Natt.
Sömnen är miltals bort. Den drar omkring på vägarna där ute i mörkret, men den kommer inte hit.
Jag ligger i sängen och stirrar.
Ser ut i ett kolsvart rum.
Ibland får jag för mig att jag blundar, att det skulle bli ljust om jag bara lyckades öppna ögonen.
Allting är som det alltid har varit men ingenting är som förut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar